Återigen bjöd frukosten på en rostad macka till kaffet. Det känns nästan som fest! Aldrig har en liten sketen macka utan något på känts så underbar som den här.
Jag är inne på min fjärde dag och för varje timme och dag som går så känner jag mig bara mer och mer övertygad och bestämd på att fixa dessa tretton dagar. Orosmolnet som jag kan se är dag sju. Då är det enbart frukost och lunch som väntar. Sedan ingenting mer. Gäller att inte planera in några allt för ansträngande aktiviteter den dagen.
Jag har funderat på vad det är som gör att dieten känns så jobbig. Jag tror det handlar om att man lever i ett samhälle där man omges av mat hela tiden. Går man i staden så finns det restauranger och fik överallt och i alla fall jag får ständigt förfrågningar från vänner om jag vill följa med och äta lunch eller middag på något ställe. Då krävs det mental styrka för att stå emot när hungern tränger sig på. Men även om man stannar hemma i tevesoffan så är det ständigt matlagningsprogram och reklam om diverse godsaker. Men jag försöker vända det här till något positivt och ser det som att det bara gör mig ännu starkare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar